David Svensson. The Melting Down. Uranglas. 2018.
 

The Blaze

David Svensson

23 augusti – 6 oktober 2018

Vernissage torsdagen den 23 augusti kl 16 - 20

Galleri Fagerstedt har glädjen att öppna höstsäsongen med David Svenssons andra soloutställning på galleriet. The Blaze är en utställning med nya i verk i uranglas, en fördjupning i materialets inneboende lyskraft och formbarhet, samt nya verk av 100-åriga böcker.

Som alltid i David Svenssons arbeten är materialet, dess inneboende kvaliteter, och historiska tidsavtryck väsentliga och huvudsakliga. Konstnären har successivt byggt upp egna samlingar med bl a äldre tiders föremål i uranglas liksom med vintageböcker insamlade från antikvariat och boklådor.

De nya glasverken; The Melting Down och The Blaze, av äldre uranglasföremål i ny form, handlar om något flyktigt, om verkets poetiska kvaliteter liksom om en meditation över ljuset – det ljus som omger objektet och faller på dess yta och låter det ta form liksom om det ljus- och färgspel som verket utstrålar av sig själv. Uranglas har en alldeles speciell lyster och det strålar i dubbel bemärkelse. Vid belysning med ultraviolett ljus blir uranglaset grönt och självlysande. David Svensson har även uppfört ett offentligt verk av uranglas, The Radiant Globe (2014), vid Skandionkliniken i Uppsala, Nordens första klinik för protonstrålning. Frågor kring strålning och radioaktivitet som både oroande men även läkande accentueras av verket och av dess placering.

I serien Stories med sex helt nya verk, har konstnären använt 100-åriga böcker. Böckerna är uppslagna och inramade och uppslaget visar antingen bokens början eller slut. Det är betydelsebärande och ömtåliga boksidor som i sig bildar själva ramverket för texten. De är märkta av tiden; de skimrar och de påminner om övergivna ekon, som genklanger av historier, minnen, berättelser och tidsförlopp.

David Svensson (f 1973) bor i Malmö, examinerad vid Malmö konsthögskola och har varit verksam som konstnär i nästan 20 år. Många har kommit i kontakt med hans gestaltningar i offentliga miljöer både i Sverige och i världen. Hans intresse för platsen, materialet, hantverket och tekniska förutsättningar är stort och hans monumentala gestaltningar är uppfinningsrika och unika. Han blev tidigt en av ljusgestaltningens mest framträdande konstnärer i svenskt konstliv och han har många ljusgestaltningar i offentlig miljö både bakom och framför sig. I närheten av galleriet är han aktuell med ljuskonstverket ”Life Line”, ett 350 m2 stort ljuskonstverk för Citybanans nya station Stockholm Odenplan, uppgång Vanadisvägen (2017).

Elisabeth Fagerstedt

GALLERI FAGERSTEDT

 www.gallerifagerstedt.se  

 

The Blaze - David Svensson

Allmänt Kommentera
David Svensson. The Melting Down. Uranglas. 2018.
 

The Blaze

David Svensson

23 augusti – 6 oktober 2018

Vernissage torsdagen den 23 augusti kl 16 - 20

Galleri Fagerstedt har glädjen att öppna höstsäsongen med David Svenssons andra soloutställning på galleriet. The Blaze är en utställning med nya i verk i uranglas, en fördjupning i materialets inneboende lyskraft och formbarhet, samt nya verk av 100-åriga böcker.

Som alltid i David Svenssons arbeten är materialet, dess inneboende kvaliteter, och historiska tidsavtryck väsentliga och huvudsakliga. Konstnären har successivt byggt upp egna samlingar med bl a äldre tiders föremål i uranglas liksom med vintageböcker insamlade från antikvariat och boklådor.

De nya glasverken; The Melting Down och The Blaze, av äldre uranglasföremål i ny form, handlar om något flyktigt, om verkets poetiska kvaliteter liksom om en meditation över ljuset – det ljus som omger objektet och faller på dess yta och låter det ta form liksom om det ljus- och färgspel som verket utstrålar av sig själv. Uranglas har en alldeles speciell lyster och det strålar i dubbel bemärkelse. Vid belysning med ultraviolett ljus blir uranglaset grönt och självlysande. David Svensson har även uppfört ett offentligt verk av uranglas, The Radiant Globe (2014), vid Skandionkliniken i Uppsala, Nordens första klinik för protonstrålning. Frågor kring strålning och radioaktivitet som både oroande men även läkande accentueras av verket och av dess placering.

I serien Stories med sex helt nya verk, har konstnären använt 100-åriga böcker. Böckerna är uppslagna och inramade och uppslaget visar antingen bokens början eller slut. Det är betydelsebärande och ömtåliga boksidor som i sig bildar själva ramverket för texten. De är märkta av tiden; de skimrar och de påminner om övergivna ekon, som genklanger av historier, minnen, berättelser och tidsförlopp.

David Svensson (f 1973) bor i Malmö, examinerad vid Malmö konsthögskola och har varit verksam som konstnär i nästan 20 år. Många har kommit i kontakt med hans gestaltningar i offentliga miljöer både i Sverige och i världen. Hans intresse för platsen, materialet, hantverket och tekniska förutsättningar är stort och hans monumentala gestaltningar är uppfinningsrika och unika. Han blev tidigt en av ljusgestaltningens mest framträdande konstnärer i svenskt konstliv och han har många ljusgestaltningar i offentlig miljö både bakom och framför sig. I närheten av galleriet är han aktuell med ljuskonstverket ”Life Line”, ett 350 m2 stort ljuskonstverk för Citybanans nya station Stockholm Odenplan, uppgång Vanadisvägen (2017).

Elisabeth Fagerstedt

GALLERI FAGERSTEDT

 www.gallerifagerstedt.se  

 

 

Gustaf Broms

NEW PHOTOGRAPHIC WORKS

24 maj – 30 juni 2018

 

Galleri Fagerstedt presenterar Gustaf Broms första soloutställning på galleriet. Han är en av våra främsta och mest aktiva performancekonstnärer med en konstant flödande verksamhet både på hans gård i norduppland och över hela världen. Men man kan ändå inte placera honom i ett fack, även om just performancekonsten är vid och nästintill gränslös, så måste beskrivningen av honom överskrida de gängse fackgränserna. Gustaf Broms konst och konstnärsskap liknar ingen annans. Han har en reflekterande, berättande och okritisk blick i allt sitt skapande, såväl i hans performances, videoverk, fotografiska arbeten, skulpturer, installationer, ljudverk och andra ännu inte sedda konstellationer av objekt och performativa akter. Han rör sig med, och berör med, personliga symboler liksom med filosofiskt storslagna frågeställningar kring människans existens och kring det mänskliga i det naturliga.

De fotografiska verken i utställningen är starkt performativa. Som alltid är han själv en aktör, en ledsagare och ett objekt i hans konst och som alltid uppstår dilemmat i att vara en del av sitt verk men utan att kunna se det. Här blir kameran ett viktigt redskap för att återberätta och reflektera över de verk som konstnären skapar.

Gustaf Broms visar en serie helt nya fotografiska verk. Vid första anblicken liknar de stilleben som de målades på 1500- och 1600-talen. Som stilla arrangemang av föremål från hemmet, gärna från köket eller skafferiet, där bildspråket överbetonat, kristalliserat och symbolladdat föremålens status. Vid andra anblicken infinner sig en vanitas-symbolik som om här finns dödskallar eller något annat som har dött och som påminner om livets förgänglighet. Det är när vi sett igenom vårt vaneseende och sett bortom raden av historiska verk som passerar revy på näthinnan som vi inser att allt på bilden är levande. Där någonstans uppstår det barocka inslaget och i relief mot de oväntade föremål och symboler som bilderna innehåller förefaller allt plötsligt mycket mer excentriskt. Själva akten, att placera ett levande huvud på ett fat, arrangerat i ett stilleben med oväntade föremål, kan ses såväl med humor som med allvar, som en kanoniserad berättelse om tomhet, förgänglighet och fåfänglighet likväl som en sisyfosakt, att sticka upp sitt huvud i en kontext man inte känner och att iaktta och försöka förstå den nya platsen utan att egentligen kunna se eftersom det är det egna seende ögat som också är scenens objekt.

Elisabeth Fagerstedt har följt konstnären under de senaste 10 åren. Hon curerade en stor och delvis retrospektiv utställning med Gustaf Broms år 2009 på Uppsala konstmuseum. Utställningen innehöll flera emblematiska och tongivande verk ur hans produktion, t ex videoverken The Sitting och A Walking Piece. Utställningen kom till ungefär 1 år efter att konstnären återvänt till Sverige efter en 20 år lång resa, och ett lika långt utforskande av, i världen. År 2012 curerade Elisabeth Fagerstedt även premiärvisningen av det omfattande flerkanaliga videoverket ”The Tree” av Gustaf Broms.

 

Gustaf Broms on the latest works

There is always a slight frustration making work with your own body,

that you never "see" the work, only a vague feeling from the interior,

the experience from "the other side" is always hidden.

 

One day I rigged a camera with a time lapse setting to get a sense of the

formal aspect of an action. A durational work with the head coming out

of a table, to create a situation where there would be a tension between

being object and being subject.

 

This "tension" I experienced during a walk in the forest where I played

with shifting my awareness through something like -

 

Being in the environment

environment as objects

objects as Beings

Beings as Self

Self as being

 

Even if every work initially seem to be new and independent of previous

works, there is clear thread of playing with perceived borders, moving

between identifying with MIND, as an experience of life as an intellectual

process, and being NATURE, as identifying with being body.

 

The focus on this "gap", seem to reappear, and I wonder if I am trying to

make a work to heal this gap ?

 

I understand this rupture, as if our senses have evolved as tools to

preserve the biological vehicle, rather than to read reality. This view of

the world, based on the senses, creates an experience of seperation from

our environment, this misconception has taken over our sense of place

in the universe ? A confusion also rooted in human arrogance perhaps ?

Can I trace this "wound" as a root of conflict ?

 

Whether I look at what human do to human, human to other non-human

beings or human towards environment ?

 

An illusion of border of skin as border of self

- creates illusion of "OTHER" ?

 

Even if experience and science tells me that existence is more

perforated, no clear beginning or end between beings and environment ?

Air and water flow through me, inside and outside are superfluous ?

In whatever form my work is presented, ephemeral or material,

there always seem to be BODY-SPACE-TIME that are central,

both as materials and as content of the work.

 

In my studio there is a lot of organic matter, beings in different states of

decay and transformation, to insert my own head in this scene,

made a clear echoe to the Vanitas tradition, the first image in this series

is a conversation with that tradition. Those paintings that are

concerned with time and space (change and emptiness) the dialogue

came very natural.

 

Seeing this first image as an object (a print), I was again reminded of

the power of a photograph, after years of not working with this form.

Even though my first steps into making visual works, was being trained

as a photographer. After pursuing image making through light and

chemicals, a feeling of frustration slowly grew with the constrictions of

2 dimensions. In 1993 in an act of sheer desperation, I burnt all my

works, and through this fire, realized the power of the ACTION.

 

The intensity of this experience eventually moved me towards making

actions and performance work as my main form.

 

Vanitas vanitatum omnia vanitas

"Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet"

from the Ecclesiastes, and in the Vulgate 1:2; 12:8

Gustaf Broms, in the snow 2017

 

 

LÄS MER: http://gallerifagerstedt.hemsida24.se/exhibitions/gustaf-broms-39640468

Gustaf Broms - New Photographic Works

Allmänt Kommentera
 

Gustaf Broms

NEW PHOTOGRAPHIC WORKS

24 maj – 30 juni 2018

 

Galleri Fagerstedt presenterar Gustaf Broms första soloutställning på galleriet. Han är en av våra främsta och mest aktiva performancekonstnärer med en konstant flödande verksamhet både på hans gård i norduppland och över hela världen. Men man kan ändå inte placera honom i ett fack, även om just performancekonsten är vid och nästintill gränslös, så måste beskrivningen av honom överskrida de gängse fackgränserna. Gustaf Broms konst och konstnärsskap liknar ingen annans. Han har en reflekterande, berättande och okritisk blick i allt sitt skapande, såväl i hans performances, videoverk, fotografiska arbeten, skulpturer, installationer, ljudverk och andra ännu inte sedda konstellationer av objekt och performativa akter. Han rör sig med, och berör med, personliga symboler liksom med filosofiskt storslagna frågeställningar kring människans existens och kring det mänskliga i det naturliga.

De fotografiska verken i utställningen är starkt performativa. Som alltid är han själv en aktör, en ledsagare och ett objekt i hans konst och som alltid uppstår dilemmat i att vara en del av sitt verk men utan att kunna se det. Här blir kameran ett viktigt redskap för att återberätta och reflektera över de verk som konstnären skapar.

Gustaf Broms visar en serie helt nya fotografiska verk. Vid första anblicken liknar de stilleben som de målades på 1500- och 1600-talen. Som stilla arrangemang av föremål från hemmet, gärna från köket eller skafferiet, där bildspråket överbetonat, kristalliserat och symbolladdat föremålens status. Vid andra anblicken infinner sig en vanitas-symbolik som om här finns dödskallar eller något annat som har dött och som påminner om livets förgänglighet. Det är när vi sett igenom vårt vaneseende och sett bortom raden av historiska verk som passerar revy på näthinnan som vi inser att allt på bilden är levande. Där någonstans uppstår det barocka inslaget och i relief mot de oväntade föremål och symboler som bilderna innehåller förefaller allt plötsligt mycket mer excentriskt. Själva akten, att placera ett levande huvud på ett fat, arrangerat i ett stilleben med oväntade föremål, kan ses såväl med humor som med allvar, som en kanoniserad berättelse om tomhet, förgänglighet och fåfänglighet likväl som en sisyfosakt, att sticka upp sitt huvud i en kontext man inte känner och att iaktta och försöka förstå den nya platsen utan att egentligen kunna se eftersom det är det egna seende ögat som också är scenens objekt.

Elisabeth Fagerstedt har följt konstnären under de senaste 10 åren. Hon curerade en stor och delvis retrospektiv utställning med Gustaf Broms år 2009 på Uppsala konstmuseum. Utställningen innehöll flera emblematiska och tongivande verk ur hans produktion, t ex videoverken The Sitting och A Walking Piece. Utställningen kom till ungefär 1 år efter att konstnären återvänt till Sverige efter en 20 år lång resa, och ett lika långt utforskande av, i världen. År 2012 curerade Elisabeth Fagerstedt även premiärvisningen av det omfattande flerkanaliga videoverket ”The Tree” av Gustaf Broms.

 

Gustaf Broms on the latest works

There is always a slight frustration making work with your own body,

that you never "see" the work, only a vague feeling from the interior,

the experience from "the other side" is always hidden.

 

One day I rigged a camera with a time lapse setting to get a sense of the

formal aspect of an action. A durational work with the head coming out

of a table, to create a situation where there would be a tension between

being object and being subject.

 

This "tension" I experienced during a walk in the forest where I played

with shifting my awareness through something like -

 

Being in the environment

environment as objects

objects as Beings

Beings as Self

Self as being

 

Even if every work initially seem to be new and independent of previous

works, there is clear thread of playing with perceived borders, moving

between identifying with MIND, as an experience of life as an intellectual

process, and being NATURE, as identifying with being body.

 

The focus on this "gap", seem to reappear, and I wonder if I am trying to

make a work to heal this gap ?

 

I understand this rupture, as if our senses have evolved as tools to

preserve the biological vehicle, rather than to read reality. This view of

the world, based on the senses, creates an experience of seperation from

our environment, this misconception has taken over our sense of place

in the universe ? A confusion also rooted in human arrogance perhaps ?

Can I trace this "wound" as a root of conflict ?

 

Whether I look at what human do to human, human to other non-human

beings or human towards environment ?

 

An illusion of border of skin as border of self

- creates illusion of "OTHER" ?

 

Even if experience and science tells me that existence is more

perforated, no clear beginning or end between beings and environment ?

Air and water flow through me, inside and outside are superfluous ?

In whatever form my work is presented, ephemeral or material,

there always seem to be BODY-SPACE-TIME that are central,

both as materials and as content of the work.

 

In my studio there is a lot of organic matter, beings in different states of

decay and transformation, to insert my own head in this scene,

made a clear echoe to the Vanitas tradition, the first image in this series

is a conversation with that tradition. Those paintings that are

concerned with time and space (change and emptiness) the dialogue

came very natural.

 

Seeing this first image as an object (a print), I was again reminded of

the power of a photograph, after years of not working with this form.

Even though my first steps into making visual works, was being trained

as a photographer. After pursuing image making through light and

chemicals, a feeling of frustration slowly grew with the constrictions of

2 dimensions. In 1993 in an act of sheer desperation, I burnt all my

works, and through this fire, realized the power of the ACTION.

 

The intensity of this experience eventually moved me towards making

actions and performance work as my main form.

 

Vanitas vanitatum omnia vanitas

"Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet"

from the Ecclesiastes, and in the Vulgate 1:2; 12:8

Gustaf Broms, in the snow 2017

 

 

LÄS MER: http://gallerifagerstedt.hemsida24.se/exhibitions/gustaf-broms-39640468

Den här bloggen är ett arkiv över texter som jag skriver och har skrivit om konst och om konstnärer. De har tillkommit i samband med mina olika konstvetarroller under ett långt yrkesliv som konstmuseichef, konsthallschef, museiintendent, curator, konstnärlig rådgivare, projektledare för konstnärlig gestaltning och även, sedan år 2014 som gallerist. Håll till godo. Jag hoppas att du hittar något som du gillar här! / Elisabeth

Välkommen till min nya blogg!

Allmänt Kommentera

Den här bloggen är ett arkiv över texter som jag skriver och har skrivit om konst och om konstnärer. De har tillkommit i samband med mina olika konstvetarroller under ett långt yrkesliv som konstmuseichef, konsthallschef, museiintendent, curator, konstnärlig rådgivare, projektledare för konstnärlig gestaltning och även, sedan år 2014 som gallerist. Håll till godo. Jag hoppas att du hittar något som du gillar här! / Elisabeth