Mene tekel, Om varsel och andra omen - Andreas Hammar

Kommentera

 
Andreas Hammar
konstnär, uppfinnare och elektromekaniker
22 februari - 31 mars 2018
 
Galleri Fagerstedt presenterar Andreas Hammar med soloutställningen Mene tekel. En utställning som anspelar på förebudet, på föraningen och på små irritationer som pockar på uppmärksamhet trots att de föreföll helt triviala och ovidkommande vid första anblicken.
 
Andreas Hammar tog sin magisterexamen på Konstfackskolan år 2001 och har sedan dess rört sig i ett eget gränsland mellan konst, film och uppfinning. Redan vid debututställningen på Galleri Boman i Stockholm fascinerade han publiken med att bjuda in i en fiktiv modellvärld i skala 1:1, rakt in i en 3-dimensionell fantasy-miljö, skapad ur konstnärens innersta fantasier om andra världar. Andreas Hammar är en ”pulare” och en notorisk samlare. Han har t ex en enorm samling med gamla verktyg i sin verkstad, överlagrade med damm, smuts och patina. Han är utbildad på Konstfack och med tiden självlärd inom elektromekanik.
 
Ibland har Andreas Hammars installationer och miljöer varit vänliga och närmast harmlösa, som svar på längtan till en lekfull och kreativ plats, en grotta, ett sublimt rum, med romantikens idé om en obegränsad möjlighet att ge sig hän i en annan värld. T ex kan nämnas den ”tehussimulator” där man fick dricka te och äta skorpor med konstnären, uppförd i Botkyrka konsthall år 2003, eller värdshuset som byggdes upp permanent för Edsviks konst- och kulturcentrum eller den Indiana Jones-inspirerade ruinmiljö som han byggde upp i hela utställningsrummet på Galleri Natalia Goldin i Stockholm m fl verk som uppförts inom genren gammaldags äventyrsromantik.
 
Vid andra tillfällen har Andreas Hammar tagit ett steg ut ur fantasivärlden och betraktat den med ett utifrånperspektiv. Hur går det till att skapa imaginärer? Hur uppstår magin? Utställningen Cityscapes tillsammans med Ralf Söderlind på Uppsala konstmuseum var ett avslöjande exempel på magin bakom en filmens ”Matte Painting”. Besökaren leddes in i ett illusoriskt perspektiv och tycktes betrakta en stor modell över en medeltida stad men med ett par stegs förflyttning från den fantasieggande modellen avslöjades hela illusionen i form av platta skivor som placerats i lager på lager för att lura ögat.
 
Hans verk har många referenser till film och fantasy och han har varit verksam både framför och bakom kameran med barnprogram, byggt apparater som utvinner dricksvatten ur svettiga underkläder och skapat alla möjliga knasiga maskiner, ibland tillsammans med sina kollegor på verkstadskollektivet Svart i Bagarmossen.
 
Man kan se tydligt hur vissa företeelser återkommer i hans konstnärliga arbete: maskiner och magiska platser där betraktaren har huvudrollen och inbjuds till att ta ett steg rakt in i en frusen scen. Han kan lika gärna bygga upp en hel interiör, en egen värld, att kliva in i, att omslutas av och att inträda en parallell verklighet igenom, som att med små medel skruva upp stämningen på en befintlig plats, med små oansenliga installationer eller med ljud, ange en ton av att något finns där som kanske inte hör dit men som ändå markerar sin närvaro.
 
Med utställningen Mene tekel har Andreas Hammar lämnat det harmlösa och han för in irritationsmomenten i sina verk. Installationerna i galleriet blir med tiden pockande och oroande. Otåligt och störande stjäl de vår uppmärksamhet alltmer, tiden går och allt känns inte längre bara lekfullt och behagligt. Med tiden uppstår en ny komplexitet.
 
Vi kan få en känsla av att, trots våra drömmar om att finna en väg till en annan och mer fantastisk plats, leder Andreas Hammars imaginära fönsteröppningar, rördragningar, vattenledningar och skåpluckor, alla de små tecknen på att rummet skulle kunna utsträckas till ytterligare okända rum, till ännu outforskade världar, oss in i ett tillstånd av irritation och frustration, till en insikt om att den andra världen även kan vara hotfull och bristfällig. Vi närmar oss nu dystopiernas gränsland.


 
Mene tekel är ett begrepp som förekommer bl a i Bibeln och i en översättning från Arameiska tillskrivs uttrycket följande betydelse: "Mene, det betyder: Gud har räknat [mená] ditt rikes dagar och gjort ände på det. Tekel, det betyder: du är vägd [tekiltá] på en våg och befunnen för lätt”. Det används också som ett uttryck för att förebåda en annalkande olycka, som ett varsel eller ett omen.