ENGLISH. Natasha Dahnberg - FRAMES OF LIFE


GALLERI FAGERSTEDT, Stockholm, Sweden

Videos and Photographs
13th of November – 20th of December 2014
 
 
It's pure coincidence that Armani launches its latest collection of spectacles under the title Frames of Life, an amusing coincidence that happens to focus on the vision and viewing perspective. It is also a coincidence that the American artist Bill Viola, an important precursor to today's video art, is showing his work The Greeting in a large retrospective exhibition in Paris and in Florence this year.

The videopiece The Greeting were launched in 1995 and had its world premiere at the Venice Biennale in the same year and has since been shown for instance in the permanent collection of De Pont Stichtung in Tilburg in the Netherlands
 
  The Greeting is, like Natasha Dahnbergs videowork Mary & Elizabeth, an allusionto Jacopo da Pontormo (1494-1557) famous painting Mary and Elizabeth, or "La Visitazione" (Visitation). Bill Viola's work remains close to his model, it is pasty andgrand; clothing, gestures and facial expressions reflect wordless immensity of"Annunciation", in the "virgin birth", I e taboos surrounding female sexuality.

Natasha Dahnberg is an artist who aims at understanding her time and their culture by “diving under the skin” of the order to bring it into the light. The video-piece Mary & Elizabeth has come about through a long series of interviews withpregnant women, about their innermost thoughts about pregnancy and its taboos.The artist has also had the opportunity to follow a girl who gave birth to her first child when she was in 9th grade in school, she wore her pregnancy with pride, inhigh heels. The film is a feature film with two amateur actors. They are preparing for a sensitive meeting with each other.

From Natasha Dahnbergs script:

Preparing for the meeting.
Both women spend a lot of time to be ready for the meeting. It takes a lot of time for both of them. For Mary, it is important how she should look, for Elizabeth to create apleasant environment at the meeting. Mary combs her hair, make-up in front of the mirror, choosing clothes. Elizabeth tablecloths table.

We do not see that women talk, we hear their voices as a voice-over. There isdocumentary recordings of interviews with real women. There are women's concerns about their situation, and about the child's future. They reason about what theywould say if they met a very young and old pregnant woman
 
 
Natasha Dahnberg gives the story both a contemporary and a more female perspective in comparison with Viola. She focuses on women's intimate conversation with each other and the authentic interviews. The whole sceneis casual and dimmed. The work is empathetic and slowly, during the movie, we get more and more keys to feel the taboos, borders and beliefs, so tradition-bound that we have inherited them from the biblical narrative traditions. A question without end, female sexuality?


The video work about hair is a story about a woman's life, a linear story,portrayed through her hair. Life story, like the hair, many threads that are woven together or become entangled in each other, one can follow the little details that braided in and passing the camera. Her hair, which is dead matter about to leave the body, does here represent life. It has been usedoccasionally in art contexts, e g in the early feminist art in the United States.Janine Anthony painted an entire floor with hair dye and with his ownhairbrush in a famous performances.

The hair symbolic significance has also biblical roots, such as in the story ofSamson and Delilah. Samson was born by an apparition of a woman who has long been barren, and the hair gave him his strength until Delilah cut it of him while he slept. His life changed radically without hair. Even in our timehave hair cultural significance, it signals the things about us, we will be detected and scanned by our hair and our hair throughout life.

Natasha Dahnberg is a Russian-Swedish artist who in recent years has attracted the attention of powerful and thought-provoking video works, sometimes with a political edge and sometimes with subtle stories about thebig questions of life with deep roots. Frames of Life is an exhibition includingage, not necessarily on aging, and the framework for a life-flow and itsultimate limits. She asks themselves questions like how much weight age for us when we make decisions. Do we change our decisions and does our decisions that we make depending on our age?
 
The beautiful and evocative video works have been produced in collaboration with the filmmaker Mervi Junkkonen.

Natasha Dahnberg is born in Moscow in 1969 and lives in Sweden since 2000. She works as an artist, art teacher and graphic artist at Swedish Television. She writes articles on, among other things Russian activist contemporary art and she has curated exhibitions both inSweden and Russia, among others, with Pussy Riot in Sweden. She has had exhibitions in both countries. She has received several scholarships, performed public art and is represented in collections in Swedish municipalities, regions and counties.

Education in selection
1978 - 1986 Krasnaya Presjna School of Art, Moscow
1987 - 1992 Master degree: Moscow State Pedagogical University, Department of Fine Arts, Moscow
 
 
ELISABETH FAGERSTEDT
Curator

Natasha Dahnberg - FRAMES OF LIFE. ENGLISH

Allmänt Kommentera

ENGLISH. Natasha Dahnberg - FRAMES OF LIFE


GALLERI FAGERSTEDT, Stockholm, Sweden

Videos and Photographs
13th of November – 20th of December 2014
 
 
It's pure coincidence that Armani launches its latest collection of spectacles under the title Frames of Life, an amusing coincidence that happens to focus on the vision and viewing perspective. It is also a coincidence that the American artist Bill Viola, an important precursor to today's video art, is showing his work The Greeting in a large retrospective exhibition in Paris and in Florence this year.

The videopiece The Greeting were launched in 1995 and had its world premiere at the Venice Biennale in the same year and has since been shown for instance in the permanent collection of De Pont Stichtung in Tilburg in the Netherlands
 
  The Greeting is, like Natasha Dahnbergs videowork Mary & Elizabeth, an allusionto Jacopo da Pontormo (1494-1557) famous painting Mary and Elizabeth, or "La Visitazione" (Visitation). Bill Viola's work remains close to his model, it is pasty andgrand; clothing, gestures and facial expressions reflect wordless immensity of"Annunciation", in the "virgin birth", I e taboos surrounding female sexuality.

Natasha Dahnberg is an artist who aims at understanding her time and their culture by “diving under the skin” of the order to bring it into the light. The video-piece Mary & Elizabeth has come about through a long series of interviews withpregnant women, about their innermost thoughts about pregnancy and its taboos.The artist has also had the opportunity to follow a girl who gave birth to her first child when she was in 9th grade in school, she wore her pregnancy with pride, inhigh heels. The film is a feature film with two amateur actors. They are preparing for a sensitive meeting with each other.

From Natasha Dahnbergs script:

Preparing for the meeting.
Both women spend a lot of time to be ready for the meeting. It takes a lot of time for both of them. For Mary, it is important how she should look, for Elizabeth to create apleasant environment at the meeting. Mary combs her hair, make-up in front of the mirror, choosing clothes. Elizabeth tablecloths table.

We do not see that women talk, we hear their voices as a voice-over. There isdocumentary recordings of interviews with real women. There are women's concerns about their situation, and about the child's future. They reason about what theywould say if they met a very young and old pregnant woman
 
 
Natasha Dahnberg gives the story both a contemporary and a more female perspective in comparison with Viola. She focuses on women's intimate conversation with each other and the authentic interviews. The whole sceneis casual and dimmed. The work is empathetic and slowly, during the movie, we get more and more keys to feel the taboos, borders and beliefs, so tradition-bound that we have inherited them from the biblical narrative traditions. A question without end, female sexuality?


The video work about hair is a story about a woman's life, a linear story,portrayed through her hair. Life story, like the hair, many threads that are woven together or become entangled in each other, one can follow the little details that braided in and passing the camera. Her hair, which is dead matter about to leave the body, does here represent life. It has been usedoccasionally in art contexts, e g in the early feminist art in the United States.Janine Anthony painted an entire floor with hair dye and with his ownhairbrush in a famous performances.

The hair symbolic significance has also biblical roots, such as in the story ofSamson and Delilah. Samson was born by an apparition of a woman who has long been barren, and the hair gave him his strength until Delilah cut it of him while he slept. His life changed radically without hair. Even in our timehave hair cultural significance, it signals the things about us, we will be detected and scanned by our hair and our hair throughout life.

Natasha Dahnberg is a Russian-Swedish artist who in recent years has attracted the attention of powerful and thought-provoking video works, sometimes with a political edge and sometimes with subtle stories about thebig questions of life with deep roots. Frames of Life is an exhibition includingage, not necessarily on aging, and the framework for a life-flow and itsultimate limits. She asks themselves questions like how much weight age for us when we make decisions. Do we change our decisions and does our decisions that we make depending on our age?
 
The beautiful and evocative video works have been produced in collaboration with the filmmaker Mervi Junkkonen.

Natasha Dahnberg is born in Moscow in 1969 and lives in Sweden since 2000. She works as an artist, art teacher and graphic artist at Swedish Television. She writes articles on, among other things Russian activist contemporary art and she has curated exhibitions both inSweden and Russia, among others, with Pussy Riot in Sweden. She has had exhibitions in both countries. She has received several scholarships, performed public art and is represented in collections in Swedish municipalities, regions and counties.

Education in selection
1978 - 1986 Krasnaya Presjna School of Art, Moscow
1987 - 1992 Master degree: Moscow State Pedagogical University, Department of Fine Arts, Moscow
 
 
ELISABETH FAGERSTEDT
Curator

Mejlvang & Hesselholdt

ELISABETH FAGERSTEDT
Norrtälje konsthall
Invigningstal 8 mars 2014
 
 
 
Cow-Leopard 2014
Armed Response - Hesselholdt & Mejlvang
Sofie Hesselholdt och Vibeke Mejlvang, Köpenhamn
 
Utställningen Armed Response är en modig och utmanande utställning som vill påverka. Den är postmodern och feministisk och politisk. Jag ska strax förklara vad jag menar med det. Konstnärerna har samarbetat sedan 1999, redan på den tiden då de båda var studerande på den Danska Konstakademin i Köpenhamn, och har systematiskt använt konsten för att störa ordning, utmana vaneföreställningar, skapa ny medvetenhet och nya associationsbanor. Vi ser det i alla verk i utställningen. Det här med att dekonstruera en världsbild eller ett synsätt, att sammanställa något i oväntade konstellationer och nya möten har varit utmärkande det postmoderna tänkandet och görandet under 80- och 90-talen. Det ställer saker på ända och manar till ny kreativitet. Mycket av det postmoderna tänkandet har sin botten i fransk filosofi och ännu längre trådar till bl a Foucaults maktteorier.
 
Den andra vågens feminism, en rörelse som tog fart i USA från 1970-talet och framåt, utvecklade sig till en väg för att just demaskera rådande strukturer, inte enbart i könsfrågor utan alltmer i fråga om alla former av maktstrukturer. Feministisk teori blev mer och mer ett ämne och en disciplin i forskarvärlden och har profilerat sig som de främsta sätten att studera och forska om makt och maktstrukturer på nya sätt. Jag läste själv feministisk teori på en förberedande forskarnivå i Holland i slutet av 90-talet och där diskuterades det mesta om kön, klass, ras, religion och allt möjligt som inrymdes i en åtskillnadspolitik och i ett mer eller mindre omedvetet åtskillnadstänkande.
 
Man kan se i backspegeln att många framstående feministiska konstnärer har varit fotobaserade, t ex Cindy Sherman och flera amerikanska liksom t ex Annika von Hausswolff och Annika Rixon Karlsson i Sverige. Hesselholdt & Mejlvang arbetar mycket mer brett och överraskande med installationer och verk i olika tekniker och med olika uttryck, de väljer material efter vad som fungerar bäst för det som de vill uttrycka. De använder t ex en hel del ”ready-mades” och vardagsföremål och deras installationer och verk är i allmänhet bedrägliga. De är inte riktigt vad man tror. OCH, inte minst viktigt, här finns både allvar OCH HUMOR. Det mesta handlar om nationell självförståelse
 
Homeland Security, 2012. En installation som antyder att man har riggat för fest, en scen före eller efter partyt. Glada girlanger och plisserade dekorationer pryder rummet. Det ser ytligt enkelt och glättigt ut, lite amerikanskt. Allt går i enkla färger som rött, vitt och svart. Men det är ingen tillfällighet att det är samma färger som i Svastikan. Det som synes enkelt och positivt bär också på koder och associationer som är svåra och djupa. Plötsligt blir det hela mycket mer laddat.
 
Pentagrammet är också en hårdkodad form som går igen i ett flertal av verken. Den manar till igenkännande och ser harmlös ut men även den symbolen har oerhört många, och ibland svåra, konnotationer. Alla kulturer och alla historiska epoker har använt pentagrammet för olika syften.
 
Vi ser ett hus som vid närmare betraktande visar sig avvisa sina besökare. Där finns ingen synbar väg in i tryggheten och värmen. Det stänger ute dem som inte har nyckel.
 
Keramiska verk, som i ögonvrån påminner om dekorativa fat, porslin och keramik har en stark tradition i Danmark liksom att använda hemmet och hemmiljön i den traditionella konsten, visar överraskande ”hooded heads” – huvuden med huvor, maskerade, dolda med många kulturella och politiska associationer
 
Uppstoppade djur. Ormvråken som vill vara en örn, målad i svastikans färger. Ett lejon upprest och hotfull på två ben, som skyddar sig med en päls från myskoxe.
 
Ingenting är riktigt vad det tycks vara, säkerhet och trygghet blandas med rädsla och osäkerhet.
 
A room without a View är en helt ny installation som konstnärerna har gjort för konsthallen här i Norrtälje. Här finns undertoner av att något pågår som inte riktigt tål dagens ljus. Vad som hänt och kan komma att hända här lyder under egna regler och lagar, vi vet inte, vi kan bara förbereda oss på det som vi redan känner till. Vi vet inte vad vi kan komma att möta här inne och vi måste skärpa våra sinnen för att tolka en osäker miljö och en ny plats.
 
Allt är hudfärgat och precis på samma sätt som att konstnärerna har gjort installationer i helt mörka och svarta rum, där allt vi är vana vid att se löser upp sig och blir formlösa och ogreppbara och även skyddade i det mörka – blir hudfärgen ett kamouflage för oss alla vita medborgare, och en norm för att bli en i en gemenskap. Vi kan gömma oss i ett skyddande rum och förvirra våra fiender. Kamouflage och rädsla för fienden är återkommande teman i Hesselholdt & Mejlvangs arbete.
 
Stars and Stripes (stjärnor och banér), för tankarna till Rose-Marie Trockel stickade bilder av t ex flaggor i början av 1980-talet i en feministisk anda. Hesselholdt & mejlvang har arbetat med flaggor, framförallt den danska flaggan, i flera uppmärksammade verk. De har t ex målad den svart – och anonymiserat och avprogrammerat den - men ändå har den varit igenkännlig genom sömmarna och mönstret i de olika färgfälten.  Kanske en grund för nytolkning av en nations symboler?
 
Nya verk, bl a Cow – Leopard, en kohud bemålad som en leopard, en ko som vill vara en leopard – kamouflaget igen! Rädslan. Behovet av att förvirra fienden, inte uppge sin identitet, sin nationalitet, en militär och maskulin strategi (Razzle-Dazzle) – självförsvar genom att upplösa sig själv och likna någon annan. I djurvärlden är det ju känt att djur har färger och mönster som liknar andra djur i självförsvarssyften. Foucault har skrivit mycket om normalisering som ett av de yttersta maktfenomenen i sig självt, om en slags avpersonifiering som överlevnadsstrategi.
 
Utställningen uttrycker en paranoid och osäker nationalism som kan ses som en temperaturmätare på samtiden. I Danmark förändrades det politiska klimatet  snabbt med stora framgångar för främlingsfientlig politik och i Norge har traumat efter Anders Bård Breiviks dödskjutningar skapat en kollektiv oro kring just sådana här ämnen som nationalism och rädsla. EN ANGELÄGEN OCH VIKTIG tematik.
 
 
 
ELISABETH FAGERSTEDT

Konstvetare, tidigare bl a museichef och curator

Mejlvang & Hesselholdt

Allmänt Kommentera

Mejlvang & Hesselholdt

ELISABETH FAGERSTEDT
Norrtälje konsthall
Invigningstal 8 mars 2014
 
 
 
Cow-Leopard 2014
Armed Response - Hesselholdt & Mejlvang
Sofie Hesselholdt och Vibeke Mejlvang, Köpenhamn
 
Utställningen Armed Response är en modig och utmanande utställning som vill påverka. Den är postmodern och feministisk och politisk. Jag ska strax förklara vad jag menar med det. Konstnärerna har samarbetat sedan 1999, redan på den tiden då de båda var studerande på den Danska Konstakademin i Köpenhamn, och har systematiskt använt konsten för att störa ordning, utmana vaneföreställningar, skapa ny medvetenhet och nya associationsbanor. Vi ser det i alla verk i utställningen. Det här med att dekonstruera en världsbild eller ett synsätt, att sammanställa något i oväntade konstellationer och nya möten har varit utmärkande det postmoderna tänkandet och görandet under 80- och 90-talen. Det ställer saker på ända och manar till ny kreativitet. Mycket av det postmoderna tänkandet har sin botten i fransk filosofi och ännu längre trådar till bl a Foucaults maktteorier.
 
Den andra vågens feminism, en rörelse som tog fart i USA från 1970-talet och framåt, utvecklade sig till en väg för att just demaskera rådande strukturer, inte enbart i könsfrågor utan alltmer i fråga om alla former av maktstrukturer. Feministisk teori blev mer och mer ett ämne och en disciplin i forskarvärlden och har profilerat sig som de främsta sätten att studera och forska om makt och maktstrukturer på nya sätt. Jag läste själv feministisk teori på en förberedande forskarnivå i Holland i slutet av 90-talet och där diskuterades det mesta om kön, klass, ras, religion och allt möjligt som inrymdes i en åtskillnadspolitik och i ett mer eller mindre omedvetet åtskillnadstänkande.
 
Man kan se i backspegeln att många framstående feministiska konstnärer har varit fotobaserade, t ex Cindy Sherman och flera amerikanska liksom t ex Annika von Hausswolff och Annika Rixon Karlsson i Sverige. Hesselholdt & Mejlvang arbetar mycket mer brett och överraskande med installationer och verk i olika tekniker och med olika uttryck, de väljer material efter vad som fungerar bäst för det som de vill uttrycka. De använder t ex en hel del ”ready-mades” och vardagsföremål och deras installationer och verk är i allmänhet bedrägliga. De är inte riktigt vad man tror. OCH, inte minst viktigt, här finns både allvar OCH HUMOR. Det mesta handlar om nationell självförståelse
 
Homeland Security, 2012. En installation som antyder att man har riggat för fest, en scen före eller efter partyt. Glada girlanger och plisserade dekorationer pryder rummet. Det ser ytligt enkelt och glättigt ut, lite amerikanskt. Allt går i enkla färger som rött, vitt och svart. Men det är ingen tillfällighet att det är samma färger som i Svastikan. Det som synes enkelt och positivt bär också på koder och associationer som är svåra och djupa. Plötsligt blir det hela mycket mer laddat.
 
Pentagrammet är också en hårdkodad form som går igen i ett flertal av verken. Den manar till igenkännande och ser harmlös ut men även den symbolen har oerhört många, och ibland svåra, konnotationer. Alla kulturer och alla historiska epoker har använt pentagrammet för olika syften.
 
Vi ser ett hus som vid närmare betraktande visar sig avvisa sina besökare. Där finns ingen synbar väg in i tryggheten och värmen. Det stänger ute dem som inte har nyckel.
 
Keramiska verk, som i ögonvrån påminner om dekorativa fat, porslin och keramik har en stark tradition i Danmark liksom att använda hemmet och hemmiljön i den traditionella konsten, visar överraskande ”hooded heads” – huvuden med huvor, maskerade, dolda med många kulturella och politiska associationer
 
Uppstoppade djur. Ormvråken som vill vara en örn, målad i svastikans färger. Ett lejon upprest och hotfull på två ben, som skyddar sig med en päls från myskoxe.
 
Ingenting är riktigt vad det tycks vara, säkerhet och trygghet blandas med rädsla och osäkerhet.
 
A room without a View är en helt ny installation som konstnärerna har gjort för konsthallen här i Norrtälje. Här finns undertoner av att något pågår som inte riktigt tål dagens ljus. Vad som hänt och kan komma att hända här lyder under egna regler och lagar, vi vet inte, vi kan bara förbereda oss på det som vi redan känner till. Vi vet inte vad vi kan komma att möta här inne och vi måste skärpa våra sinnen för att tolka en osäker miljö och en ny plats.
 
Allt är hudfärgat och precis på samma sätt som att konstnärerna har gjort installationer i helt mörka och svarta rum, där allt vi är vana vid att se löser upp sig och blir formlösa och ogreppbara och även skyddade i det mörka – blir hudfärgen ett kamouflage för oss alla vita medborgare, och en norm för att bli en i en gemenskap. Vi kan gömma oss i ett skyddande rum och förvirra våra fiender. Kamouflage och rädsla för fienden är återkommande teman i Hesselholdt & Mejlvangs arbete.
 
Stars and Stripes (stjärnor och banér), för tankarna till Rose-Marie Trockel stickade bilder av t ex flaggor i början av 1980-talet i en feministisk anda. Hesselholdt & mejlvang har arbetat med flaggor, framförallt den danska flaggan, i flera uppmärksammade verk. De har t ex målad den svart – och anonymiserat och avprogrammerat den - men ändå har den varit igenkännlig genom sömmarna och mönstret i de olika färgfälten.  Kanske en grund för nytolkning av en nations symboler?
 
Nya verk, bl a Cow – Leopard, en kohud bemålad som en leopard, en ko som vill vara en leopard – kamouflaget igen! Rädslan. Behovet av att förvirra fienden, inte uppge sin identitet, sin nationalitet, en militär och maskulin strategi (Razzle-Dazzle) – självförsvar genom att upplösa sig själv och likna någon annan. I djurvärlden är det ju känt att djur har färger och mönster som liknar andra djur i självförsvarssyften. Foucault har skrivit mycket om normalisering som ett av de yttersta maktfenomenen i sig självt, om en slags avpersonifiering som överlevnadsstrategi.
 
Utställningen uttrycker en paranoid och osäker nationalism som kan ses som en temperaturmätare på samtiden. I Danmark förändrades det politiska klimatet  snabbt med stora framgångar för främlingsfientlig politik och i Norge har traumat efter Anders Bård Breiviks dödskjutningar skapat en kollektiv oro kring just sådana här ämnen som nationalism och rädsla. EN ANGELÄGEN OCH VIKTIG tematik.
 
 
 
ELISABETH FAGERSTEDT

Konstvetare, tidigare bl a museichef och curator

Leontine Arvidsson Hötorgsstipendiat 2014, jurymotivering:

Leontine Arvidsson har tilldelats årets Hötorgsstipendium för ett konstnärsskap som på ett konceptuellt och visuellt sätt förenar tankens, handens, känslans och ordets stringens med ambivalens. Med det skulpturala verket ”Rationell beslut taget den 19/4 2014 klockan 11.47 inom loppet av en bråkdels sekund” och det textbaserade verket ”Kontroll” visar hon de tvetydiga processer som ligger bakom utsagan i form av ett beslut eller i en skriven mening. Hon visar det skissartade, det retuscherade i en balansakt fram och tillbaka, byggstenarna som föregick det som sagts och som förebådar nästa utsaga. Leontine Arvidssons konst rör sig processartat och konceptuellt mellan kontroll och kaos, mellan tvekan och beslut. 
 
Årets jury har bestått av Elisabeth Fagerstedt, Margaretha Ekstrand-Almér, Karin Berg och Göran Fredriksson.
 

Leontine Arvidsson Hötorgsstipendiat 2014, jurymotivering:

Allmänt Kommentera

Leontine Arvidsson Hötorgsstipendiat 2014, jurymotivering:

Leontine Arvidsson har tilldelats årets Hötorgsstipendium för ett konstnärsskap som på ett konceptuellt och visuellt sätt förenar tankens, handens, känslans och ordets stringens med ambivalens. Med det skulpturala verket ”Rationell beslut taget den 19/4 2014 klockan 11.47 inom loppet av en bråkdels sekund” och det textbaserade verket ”Kontroll” visar hon de tvetydiga processer som ligger bakom utsagan i form av ett beslut eller i en skriven mening. Hon visar det skissartade, det retuscherade i en balansakt fram och tillbaka, byggstenarna som föregick det som sagts och som förebådar nästa utsaga. Leontine Arvidssons konst rör sig processartat och konceptuellt mellan kontroll och kaos, mellan tvekan och beslut. 
 
Årets jury har bestått av Elisabeth Fagerstedt, Margaretha Ekstrand-Almér, Karin Berg och Göran Fredriksson.