Friktioner - internationell performancekostfestival i Uppsala 2012


Förord till Friktionerkatalogen
Elisabeth Fagerstedt
Museichef, Uppsala konstmuseum
 
Minnet av årets performancekonstbiennal lägger sig som ytterligare ett raster över stadsbilden. Friktioner har genomförts för fjärde gången och antalet minnesraster är nu fyrdubblade. Starka och laddade upplevelser på en plats, i en byggnad eller i stadsrummet, har en tendens att hänga kvar som på en psykogeografisk kartbild. Känslan av att ha delat unika upplevelser med andra skapar en alldeles särskild gemenskap, man minns andras ansiktsuttryck och deras kommentarer som en del av själva händelsen. Performancekonstverk är unika och oförutsägbara, man uppfattar och tolkar i stunden, simultant med händelsen, och kan endast, om möjligt, i efterhand förstå vad man upplevde. Man får anledning att reflektera över sina egna och andras reaktioner på något som man upplevt för allra första gången, som förflyttat ens tankar,   sinnen och erfarenhetsbank.
Friktioner är en internationell performancekonstfestival som arrangeras vart annat år av dansaren och koreografen SU-EN i samarbete med Uppsala konstmuseum. Ett 20-tal etablerade konstnärer från hela världen skapade friktion och oväntade möten i staden och i byggnader under fyra dagar i 2012 års festival. Verk uppfördes i konstmuseet,  Uppsala konsert & kongresshus, Konsthuset – Uppsala konsthall, Uppsala stadsbibliotek och i Uppsala konstnärsklubbs lokaler. Därutöver gjordes gator och torg till arena för ett flertal verk. André Stitt från Belfast Nordirland var årets hedersgäst och han spred sitt speciella kärleksbudskap till alla: ”I love you”, kramar och pins med kärleksbudskap delades ut. Han är en av flera deltagare som använder sin konst i en omgivning med brinnande konflikter och andra svårigheter. Att verka som konstnär i totalitära samhällsstrukturer var ett underliggande tema i festivalens seminarier. T ex berättade Ko Siu Lan från Kina och Clemente Padin Uruguay om strategier för performancekonst i politiskt utsatta sammanhang.
Än en gång vill vi tacka konstnärerna för deras bitvis utlämnande och bitvis hisnande verk. Den konstnärliga kvaliteten är fortfarande oerhört hög i festivalen. Den efterlämnar eviga spår hos de tusental som upplevde någon del av det gedigna programmet.

Friktioner - internationell performancekostfestival i Uppsala 2012

Allmänt Kommentera

Friktioner - internationell performancekostfestival i Uppsala 2012


Förord till Friktionerkatalogen
Elisabeth Fagerstedt
Museichef, Uppsala konstmuseum
 
Minnet av årets performancekonstbiennal lägger sig som ytterligare ett raster över stadsbilden. Friktioner har genomförts för fjärde gången och antalet minnesraster är nu fyrdubblade. Starka och laddade upplevelser på en plats, i en byggnad eller i stadsrummet, har en tendens att hänga kvar som på en psykogeografisk kartbild. Känslan av att ha delat unika upplevelser med andra skapar en alldeles särskild gemenskap, man minns andras ansiktsuttryck och deras kommentarer som en del av själva händelsen. Performancekonstverk är unika och oförutsägbara, man uppfattar och tolkar i stunden, simultant med händelsen, och kan endast, om möjligt, i efterhand förstå vad man upplevde. Man får anledning att reflektera över sina egna och andras reaktioner på något som man upplevt för allra första gången, som förflyttat ens tankar,   sinnen och erfarenhetsbank.
Friktioner är en internationell performancekonstfestival som arrangeras vart annat år av dansaren och koreografen SU-EN i samarbete med Uppsala konstmuseum. Ett 20-tal etablerade konstnärer från hela världen skapade friktion och oväntade möten i staden och i byggnader under fyra dagar i 2012 års festival. Verk uppfördes i konstmuseet,  Uppsala konsert & kongresshus, Konsthuset – Uppsala konsthall, Uppsala stadsbibliotek och i Uppsala konstnärsklubbs lokaler. Därutöver gjordes gator och torg till arena för ett flertal verk. André Stitt från Belfast Nordirland var årets hedersgäst och han spred sitt speciella kärleksbudskap till alla: ”I love you”, kramar och pins med kärleksbudskap delades ut. Han är en av flera deltagare som använder sin konst i en omgivning med brinnande konflikter och andra svårigheter. Att verka som konstnär i totalitära samhällsstrukturer var ett underliggande tema i festivalens seminarier. T ex berättade Ko Siu Lan från Kina och Clemente Padin Uruguay om strategier för performancekonst i politiskt utsatta sammanhang.
Än en gång vill vi tacka konstnärerna för deras bitvis utlämnande och bitvis hisnande verk. Den konstnärliga kvaliteten är fortfarande oerhört hög i festivalen. Den efterlämnar eviga spår hos de tusental som upplevde någon del av det gedigna programmet.

 

--> 
UPPSALA KONSTMUSEUM
ATSUSHI WADA
Animationer och originalteckningar
23 oktober – 28 november 2012
I samarbete med Uppsala internationella kortfilmfestival
 
Atsushi Wada (född 1980) är en japansk animatör som visas i Uppsala internationella kortfilmfestival. I samband med festivalen gör Uppsala konstmuseum en fördjupad presentation av honom för att bredda bilden av hans mycket speciella och prisbelönta kortfilmer. Han är känd för sina absurdistiska och lätt surrealistiska grepp, för en slags ”visuell surrealistisk poesi”. Många tycker att hans filmer är humoristiska. Han tycker att det är viktigt att animerad film har humoristiska inslag.
 
I mötet med Atsushi Wadas verk är innehållets svårgripbarhet slående. De balanserar ytterligheter av mänskligt beteende, poser och gester. Ibland är de samhällskritiska och handlar individens uniforma inordnande i ett samhälles förväntningar. Dessutom är hans animationsteknik och färgsättning värda att uppmärksamma. Han arbetar med bildövergångar och tempoväxlingar genom att tillämpa en japansk metod som kallas ”ma”. Det innebär en slags rytm i växelverkan mellan rörelse, stillhet, nästa rörelse o s v som ger hans filmer en personlig atmosfär och känslighet. Färgskalorna är mycket dämpade. Han tecknar med tunn tuschpenna (3.0 mm) på japanskt kalligrafipapper och han färglägger i sin dator.
 
I utställningen visas fem av hans mest kända filmer i en loop och kringmaterial bl a hans egna originalteckningar.
Day of Nose (9:30 min) 2005.
Bästa kortfilm i Norwich International Animation Film festival
Well, That's Glasses (5:40 min) 2007
Bästa film i Rio de Janeiro International Short Film Festival of the Young Jury
In a Pig's Eye (10:10 min) 2010
Bästa film i Fantoche Film Festival
Roligaste film i Ann Harbor Film Festival
The Mechanism of  Spring (4:20min) 2010
Roligaste film i Ann Harbor Film Festival

The Great Rabbit (7:10 min) 2012
Silverbjörnen i Berlinale International Film Festival 2012

Elisabeth Fagerstedt
Museichef och curator

Atsushi Wada - japansk "ma"-animatör

Allmänt Kommentera

 

--> 
UPPSALA KONSTMUSEUM
ATSUSHI WADA
Animationer och originalteckningar
23 oktober – 28 november 2012
I samarbete med Uppsala internationella kortfilmfestival
 
Atsushi Wada (född 1980) är en japansk animatör som visas i Uppsala internationella kortfilmfestival. I samband med festivalen gör Uppsala konstmuseum en fördjupad presentation av honom för att bredda bilden av hans mycket speciella och prisbelönta kortfilmer. Han är känd för sina absurdistiska och lätt surrealistiska grepp, för en slags ”visuell surrealistisk poesi”. Många tycker att hans filmer är humoristiska. Han tycker att det är viktigt att animerad film har humoristiska inslag.
 
I mötet med Atsushi Wadas verk är innehållets svårgripbarhet slående. De balanserar ytterligheter av mänskligt beteende, poser och gester. Ibland är de samhällskritiska och handlar individens uniforma inordnande i ett samhälles förväntningar. Dessutom är hans animationsteknik och färgsättning värda att uppmärksamma. Han arbetar med bildövergångar och tempoväxlingar genom att tillämpa en japansk metod som kallas ”ma”. Det innebär en slags rytm i växelverkan mellan rörelse, stillhet, nästa rörelse o s v som ger hans filmer en personlig atmosfär och känslighet. Färgskalorna är mycket dämpade. Han tecknar med tunn tuschpenna (3.0 mm) på japanskt kalligrafipapper och han färglägger i sin dator.
 
I utställningen visas fem av hans mest kända filmer i en loop och kringmaterial bl a hans egna originalteckningar.
Day of Nose (9:30 min) 2005.
Bästa kortfilm i Norwich International Animation Film festival
Well, That's Glasses (5:40 min) 2007
Bästa film i Rio de Janeiro International Short Film Festival of the Young Jury
In a Pig's Eye (10:10 min) 2010
Bästa film i Fantoche Film Festival
Roligaste film i Ann Harbor Film Festival
The Mechanism of  Spring (4:20min) 2010
Roligaste film i Ann Harbor Film Festival

The Great Rabbit (7:10 min) 2012
Silverbjörnen i Berlinale International Film Festival 2012

Elisabeth Fagerstedt
Museichef och curator

 


PM/EF/11 oktober 2012
 
THE COLLECTOR
 
Uppsala konstmuseum bjuder in till en unik utställning med samlande och dess drivkrafter som tema. Ett tema där museernas självbild och de samtida konstnärernas praktik möts allt oftare. Det ligger något i luften just nu som bearbetar och reflekterar kring århundranden av mänsklig insamling och systematik. Det gäller samlande som företeelse, enskilda människors samlande och sparande och vem samlaren egentligen är likaväl som institutioners, kollektivs och samhällens behov av arkiv och system.
 
The Collector är en samling i sig där själva utställningsarbetet har bestått i att samla ihop intressanta konstnärer och att systematisera verk och objekt såväl i innehåll som i uttryck i en samlingsutställning. Vi har bjudit in intressanta samtida konstnärer att visa och skapa verk som fördjupar ämnet och vi har lånat in unika föremål från berömda kuriosakabinetter. Ur ”Wunderkammer Olbricht” som visas permanent i Me Collectors Room i Berlin, visar vi kuriosa från 1600-talets Augsburg, Vanitas-temat är ett starkt inslag bland föremålen, liv och död gestaltat som små dekorativa inslag i xx. Thomas Olbrichts samling anses vara en av världens främsta privata samling i sitt slag med konst och kuriosa från 1500-talet till idag. Samlingen bygger på subjektiva val av en passionerad samlare med starka inslag från en epok då samlandet och ägandet gav status och ära åt dess ägare. 1600-talet var ett samlandets århundrade och än idag utgör den tidens samlingar viktiga kulturhistoriska inslag över hela världen. I Uppsala finns sedan länge det ”Augsburgska konstskåpet” från samma tid och delar av det visas permanent på Museum Gustavianum. Till utställningen The Collector har vi lånat in utsökta små kuriosaobjekt från skåpet som förvaras i universitetets magasin och som delvis inte visats tidigare.
 
Vi är stolta över att kunna presentera helt nya samtida konstverk i utställningen. Matts Leiderstam är en mycket väl renommerad konstnär som fördjupat sitt konstnärliga arbete i att utforska svenska, tyska och andra stora konsthistoriska museers samlingar. Han har nu fördjupat sig i Uppsala universitets stora och magnifika samling med europeiskt måleri från främst tiden 1600 – 1800 – talen. Hans nya verk ”Okända okända” handlar om en företeelse i universitetets porträttsamling som han har upptäckt, där finns nämligen porträtt av helt okända personer av helt okända konstnärer. Vilket värde har okända personer i en historisk porträttsamling? På vilket sätt är de intressanta för eftervärden? Ditte Ejlerskov samlar på konsthistoriska stilar och uttryck, hon målar av dem och gör dem till praktiska och estetiska studieobjekt. Hur har ett och samma motiv förvaltats och förändrats genom konsthistorien? Vi visar hennes serie målningar från år 2011 som har titeln ”The hand that brushed”, målande händer i historiska målningar som målats igen av konstnärer. En reproduktiv process som både gör historien nära och distanserad.
 
Jårg Geismar från Düsseldorf gör ett verk som hjälper konstmuseet att bygga upp en samling av ”inte längre användbara” nycklar. Museets besökare har under ett par månader haft möjligheten att donera nycklar till verket och därmed även till konstmuseet. Varje donator har skrivit in sig i en donationsbok. Varje nyckel bär på en egen historia. Konstnären kommer att installera dem i en ny presentation, de ska ordnas och struktureras.
 
Flera verk behandlar samlande och sparande med psykologiska undertoner, som uttryck för beteende som kan sägas gå lite för långt, tangera gränser för mani och kanske galenskap. Magnus Bärtås har sparat ”gåvor” som han har fått utan att be om dem under många år. Det faktum att han har sparat dem är lika intressant som att han har fått dem. Vi visar en del av hans stora samling ”gåvor” i en form som konstnären har skapat för utställningen. Hyun Jin Kwak har under ett par år dokumenterat, fotograferat och filmat ett imponerande renässanspalats i Reggio Emilia i Italien som bebos av en man som, förutom att låta palatset förfalla i ett rasande tempo, fyller det från golv till tak med föremål som skulle kunna vara bra att ha. Annika Erikssons verk ”12 paket från min mamma” ingår i Moderna museets samling vilket vi lånat till utställningen The Collector. När konstnären flyttade från sitt barndomshem skickade mamman regelbundet paket med saker som hon tänkte att dottern behövde i sitt vardagsliv. Dottern, konstnären Annika Eriksson, ville inte öppna paketen utan sparade dem orörda i sin bostad. Nu visar vi alla paket och även dess innehåll. Charles Labelle från USA har varit rädd för att gå in i stora byggnader. Sedan år 1997 har han därför skärskådat varje byggnad han beträtt, han har mätt dem, fotograferat dem och noterat uppgifter om tid och plats i ett register. Därefter har han tecknat av varje byggnads entré i sina böcker. Till dags dato har han gjort 15 000 teckningar. Vi visar c:a 300 av dem. Av EvaMarie Lindahl visar vi en serie teckningar som påvisar en företeelse som fascinerat henne. I USA finns det en rörelse som studerar och samlar på taggtråd. De ger även ut en tidskrift om taggtråd och dess historia. Konstnären lyckas med sitt verk att belysa hur något så trivialt och enkelt som en tråd kan laddas med politisk, kulturell och historisk innebörd. Även Oscar Guermouche visar ett verk som kan tyckas vara trivialt och enkelt men med en mycket stor laddning. Hans verk 50 har visats förut, senast på Nationalmuseum under utställningen ”Lust och last”. Verket består av 50 små hårstrån och 50 kort i ett kartotek. Håren representerar varje kvinna som han har haft intimt umgänge med.
 
Till utställningen har författaren och samlaren (f d flugsamlaren) Fredrik Sjöberg skrivit en skräddarsydd text. Fredrik Sjöberg har bl a skrivit trilogin Flugfällan, Flyktkonsten och Russinkungen samt alldeles nyligen Varför håller man på?. Han kommer att läsa upp sin nyskrivna text, De Sju Dödssynderna under invigningen av The Collector och därmed får vi kanske helt nya aspekter på vem samlaren egentligen är.
 
Elisabeth Fagerstedt
Museichef
Uppsala konstmusuem

The Collector - utställning 2012

Allmänt Kommentera

 


PM/EF/11 oktober 2012
 
THE COLLECTOR
 
Uppsala konstmuseum bjuder in till en unik utställning med samlande och dess drivkrafter som tema. Ett tema där museernas självbild och de samtida konstnärernas praktik möts allt oftare. Det ligger något i luften just nu som bearbetar och reflekterar kring århundranden av mänsklig insamling och systematik. Det gäller samlande som företeelse, enskilda människors samlande och sparande och vem samlaren egentligen är likaväl som institutioners, kollektivs och samhällens behov av arkiv och system.
 
The Collector är en samling i sig där själva utställningsarbetet har bestått i att samla ihop intressanta konstnärer och att systematisera verk och objekt såväl i innehåll som i uttryck i en samlingsutställning. Vi har bjudit in intressanta samtida konstnärer att visa och skapa verk som fördjupar ämnet och vi har lånat in unika föremål från berömda kuriosakabinetter. Ur ”Wunderkammer Olbricht” som visas permanent i Me Collectors Room i Berlin, visar vi kuriosa från 1600-talets Augsburg, Vanitas-temat är ett starkt inslag bland föremålen, liv och död gestaltat som små dekorativa inslag i xx. Thomas Olbrichts samling anses vara en av världens främsta privata samling i sitt slag med konst och kuriosa från 1500-talet till idag. Samlingen bygger på subjektiva val av en passionerad samlare med starka inslag från en epok då samlandet och ägandet gav status och ära åt dess ägare. 1600-talet var ett samlandets århundrade och än idag utgör den tidens samlingar viktiga kulturhistoriska inslag över hela världen. I Uppsala finns sedan länge det ”Augsburgska konstskåpet” från samma tid och delar av det visas permanent på Museum Gustavianum. Till utställningen The Collector har vi lånat in utsökta små kuriosaobjekt från skåpet som förvaras i universitetets magasin och som delvis inte visats tidigare.
 
Vi är stolta över att kunna presentera helt nya samtida konstverk i utställningen. Matts Leiderstam är en mycket väl renommerad konstnär som fördjupat sitt konstnärliga arbete i att utforska svenska, tyska och andra stora konsthistoriska museers samlingar. Han har nu fördjupat sig i Uppsala universitets stora och magnifika samling med europeiskt måleri från främst tiden 1600 – 1800 – talen. Hans nya verk ”Okända okända” handlar om en företeelse i universitetets porträttsamling som han har upptäckt, där finns nämligen porträtt av helt okända personer av helt okända konstnärer. Vilket värde har okända personer i en historisk porträttsamling? På vilket sätt är de intressanta för eftervärden? Ditte Ejlerskov samlar på konsthistoriska stilar och uttryck, hon målar av dem och gör dem till praktiska och estetiska studieobjekt. Hur har ett och samma motiv förvaltats och förändrats genom konsthistorien? Vi visar hennes serie målningar från år 2011 som har titeln ”The hand that brushed”, målande händer i historiska målningar som målats igen av konstnärer. En reproduktiv process som både gör historien nära och distanserad.
 
Jårg Geismar från Düsseldorf gör ett verk som hjälper konstmuseet att bygga upp en samling av ”inte längre användbara” nycklar. Museets besökare har under ett par månader haft möjligheten att donera nycklar till verket och därmed även till konstmuseet. Varje donator har skrivit in sig i en donationsbok. Varje nyckel bär på en egen historia. Konstnären kommer att installera dem i en ny presentation, de ska ordnas och struktureras.
 
Flera verk behandlar samlande och sparande med psykologiska undertoner, som uttryck för beteende som kan sägas gå lite för långt, tangera gränser för mani och kanske galenskap. Magnus Bärtås har sparat ”gåvor” som han har fått utan att be om dem under många år. Det faktum att han har sparat dem är lika intressant som att han har fått dem. Vi visar en del av hans stora samling ”gåvor” i en form som konstnären har skapat för utställningen. Hyun Jin Kwak har under ett par år dokumenterat, fotograferat och filmat ett imponerande renässanspalats i Reggio Emilia i Italien som bebos av en man som, förutom att låta palatset förfalla i ett rasande tempo, fyller det från golv till tak med föremål som skulle kunna vara bra att ha. Annika Erikssons verk ”12 paket från min mamma” ingår i Moderna museets samling vilket vi lånat till utställningen The Collector. När konstnären flyttade från sitt barndomshem skickade mamman regelbundet paket med saker som hon tänkte att dottern behövde i sitt vardagsliv. Dottern, konstnären Annika Eriksson, ville inte öppna paketen utan sparade dem orörda i sin bostad. Nu visar vi alla paket och även dess innehåll. Charles Labelle från USA har varit rädd för att gå in i stora byggnader. Sedan år 1997 har han därför skärskådat varje byggnad han beträtt, han har mätt dem, fotograferat dem och noterat uppgifter om tid och plats i ett register. Därefter har han tecknat av varje byggnads entré i sina böcker. Till dags dato har han gjort 15 000 teckningar. Vi visar c:a 300 av dem. Av EvaMarie Lindahl visar vi en serie teckningar som påvisar en företeelse som fascinerat henne. I USA finns det en rörelse som studerar och samlar på taggtråd. De ger även ut en tidskrift om taggtråd och dess historia. Konstnären lyckas med sitt verk att belysa hur något så trivialt och enkelt som en tråd kan laddas med politisk, kulturell och historisk innebörd. Även Oscar Guermouche visar ett verk som kan tyckas vara trivialt och enkelt men med en mycket stor laddning. Hans verk 50 har visats förut, senast på Nationalmuseum under utställningen ”Lust och last”. Verket består av 50 små hårstrån och 50 kort i ett kartotek. Håren representerar varje kvinna som han har haft intimt umgänge med.
 
Till utställningen har författaren och samlaren (f d flugsamlaren) Fredrik Sjöberg skrivit en skräddarsydd text. Fredrik Sjöberg har bl a skrivit trilogin Flugfällan, Flyktkonsten och Russinkungen samt alldeles nyligen Varför håller man på?. Han kommer att läsa upp sin nyskrivna text, De Sju Dödssynderna under invigningen av The Collector och därmed får vi kanske helt nya aspekter på vem samlaren egentligen är.
 
Elisabeth Fagerstedt
Museichef
Uppsala konstmusuem