Dreamscapes - Per Sångberg och Gudrun Westerlund

Kommentera

 


Dreamscapes

Måleri av Per Sångberg och Gudrun Westerlund
Uppsala konstmuseum
4 september – 14 november 2010
 
Med utställningen Dreamscapes vill Uppsala konstmuseum lyfta fram en del av det samtida måleriet som drar emot naturromantik. Titeln antyder att det handlar om drömlandskap, drömda eller drömska landskap. I den romantiska genren är landskapet en mental plats, en scen för subjektiva upplevelser och berättelser, för känslor och ickerationella uttryck.
 
Båda konstnärerna bor och arbetar i Uppsala. De visar både helt nya verk och även äldre i en retrospektiv kontext. Konstnärsskapen förenas i användandet av naturens platser, varelser, färger och former som symboler och metaforer. Gudrun Westerlund målar ofta i höjdledsformat med äggoljetempera. Naturens former förenklas och arkaiseras, så även människokroppen som ofta ses levitera uppåt eller nedåt i mystiska hål i jordskorpan eller i   istäckta vattendrag. Ibland svävar kroppar i horisontellt läge. Symbolspråket är personligt, mystiskt och mättat. Inga naturlagar gäller här. Per Sångbergs oljemålningar kommer till genom långa processer. Man kan se att delar av en målning delvis målats över och ersatts med en annan färg eller uttryck. Färgerna drar åt det smutsiga och ytorna mot det råa. Han målar Nordens djur och människogestalter i samspel och samförstånd. Det finns paralleller till konstnären Hans Wigert i hans bilder, med djur som tycks bära på visdom och djup insikt, och emellanåt visar han en civilisationskritisk udd. Människan som varelse och gestalt har ingenting otalt med djuren, tvärtom tycks djur och människa här förenas, men över detta finns ett lager och ett oroande element som kan kallas civilisation.
 
Man kan säga att Gudrun Westerlunds målningar slår an en kroppslig tolkningsväg där vi genom erfarandet av våra kroppar och dess reaktioner hittar en känslomässig förståelse för hennes personliga bildvärld. I mötet med Per Sångbergs bildvärld ställs vi inför relationella frågor. Vi betraktar tyst och stilla vår omgivning och försöker öppna våra sinnen för att kunna höra vad den vill säga oss. Vi rör oss här i kroppens och hudens ytskikt respektive i djupet av vår kommunikation med omgivningen.
 
Elisabeth Fagerstedt
Museichef/curator