Roland Persson - Strange Fruits

Kommentera

Roland Persson - Strange Fruits


UPPSALA KONSTMUSEUM
 
Roland Persson – Strange Fruits[1]
Silikonskulpturer på oväntade platser i byggnaden.
19 maj – 26 augusti
 
Roland Persson är skulptör med ett personligt och intimt förhållande till natur. Gärna natur som inte lyfts fram som vare sig vacker eller romantisk. Hans silikonskulpturer är avbildningar med nästintill realistiska ambitioner och hans naturavbildningar handlar om små, små företeelser i naturen som t ex höstens förruttnelse och förfall, om insekter och småkryp som landat på fönsterbrädan och om andra till synes oansenliga företeelser. Skulpturerna installeras på oväntade platser i byggnaden, som ett intrång eller som en okontrollerad utbredning av växtlighet. Att kontrollera naturen är ett kulturfenomen som här utmanas.
 
Att närma sig något genom att gjuta av det är ett omständligt sätt att förvandla en verklighet till en annan. Men denna dubbla inställning till realism är en förutsättning för mina berättelser. Jag vill få betraktaren att stiga in i eller komma nära annan värld. Jag använder mig av objekt eller bitar av natur som jag har ett speciellt förhållande till eller som jag har vuxit upp med. Det kan också handla om berättelser eller fantasier, laddade med något som berört mig personligt.
 
PRÄSTKRAGAR I ENTRÉN
Roland Persson använder ofta prästkragen som metafor. Den fungerar mycket väl. Den representerar både allvar och lek, kärlek och hat, en kittlande lek som de flesta av oss säkert har provat. Vi överlämnar åt slumpen att avgöra den kanske mest allvarliga frågan i våra liv; att älskas eller inte.
 
Foajén i Uppsala konstmuseum svämmar över av prästkragsskulpturer som slumpmässigt spridits ut. Det är fritt för var och en att använda dem, trampa på dem, städa undan dem över eller placera om dem.
 
Roland Persson benämner ibland sina avgjutningar ”tredimensionella fotografier”, de är direkta fysiska avtryck med realistiska anspråk. Slumpen är en avgörande faktor i skapandet av silikonskulpturerna och ett estetiskt uttryck i sig. Gjutrester i form av klumpar och vassa kanter sitter ofta kvar på skulpturerna och påminner om tillverkningsprocessen. Transformeringen från ting till avbildat ting redovisas tydligt.
 
Genom det direkta, fysiska avtrycket av föremålet liknar det andra indexikala tecken, som till exempel fotografier. Meningen i ett index är att dess innebörd inte så mycket är föremål för symbolisk tolkning som att det bygger på en slags likhetsprocess. Tolkningen handlar om igenkännande, som ett ting som visar sig i spökform under en ny slags hud. Som en dödsmask.
 
 
TRAPPHUSET
Trapphuset har invaderats av objekt, svampar och även vilda träd från exotiska platser som brer ut sig som en närmast ogräsartad växtlighet, som något närmast oönskat och marginaliserat. Att benämna en växtlighets utbredning som ogräsartad är främst frågan om en värdering. För att definiera en växt eller en svamp för den delen som o-gräs krävs en kulturell värderingsakt, ett dömande av en livsform som värdelös och irriterande. Ogräset finns bara där människan trampar sin kulturella stig genom naturen, det finns en nära relation mellan människa och ogräs. Skulpturerna avbildar därmed inte enbart något ogräsliknande utan också de känslor, den psykologi, moral och kultur som ingår i definitionen av denna, kanske oönskade, natur. Svamparna blir en konstruktion som inte alls liknar konst på vanligt sätt - den glider över till en kulturmetafor.
 
Det är logiskt att läsa in ett natur-kulturtema i Roland Perssons konst. Naturen som både nedbrytande och uppbyggande är kanske mer intressant för Roland Persson än själva växten som naturligt given. Här rör vi oss mellan lagringar av kultur. Dikotomin, d v s den traditionella uppdelningen av natur å ena sidan och kultur å den andra, är inte längre så självklar. Skulpturerna behandlas som naturföremål utan hierarkier eller värderingar. De har placerats noggrant för att kompositionen ska se så slumpmässig ut som möjligt.
Konstnären vill mana till att se att det finns liv i allt – allt som kan bära bakterier. Man kan tala om en strävan efter att nalkas ett mikrokosmos eller en djupdykning i det till synes meningslösa.
 
De flesta konstverk som presenteras i utställningen pendlar mellan dessa ytterligheter, att vara enkla och ringa å ena sidan men förföriska och objekt för njutning å den andra. Han har en säregen blick för, och kanske kärlek till, det missförstådda och det oönskade. När han därefter slutgiltigt dödförklarar föremålet med flytande silikonmassa som övertar flugsvampens form, har han alkemiskt givit föremålet en helt ny innebörd. Det till synes obetydliga har transformerats till ett konstobjekt. Det förflutna finns kvar som ett spår eller ett minne men objektet har givits ett nytt värde, kanske som ett uppskattat estetiskt föremål för njutning.
 
Skulpturerna Strange Fruits har en tillverkningsprocess med starka inslag av slumpmässighet, kompositionen tycks vara en balansakt mellan det organiserade och oordnade och betraktarens tolkning av/associationer kring tingen är svår för konstnären att påverka. Konsten har också en tradition av att ”förföra”, det finns teman och upplevelser som är förväntade och legitima. Man skulle kunna se Roland Perssons ”alkemi” som en konst i att förföra, att väcka betraktarens blick genom förväntan över att bli just estetiskt förförd. Roland Persson nominerar de oansenliga tingen till objekt för estetiskt betraktande och konstupplevelse.
 
Varje skulptur, gestaltning och konstnärliga analys som Roland Persson arbetat med utstrålar såväl humor och kärlek som personlig omsorg. Det är lätt att förbryllas av pendlingen mellan dikotomier; högt och lågt, vackert och fult, konstverk och vardagsföremål, natur och kultur, privat och offentligt, intention och slump. Men det är just i spänningsfältet som konstupplevelsen griper in och väcker förundran.
 
 
OFFENTLIG SKULPTUR
Linnémonumentet Natura Armarium invigs under Kulturnatten(8/9) i Vasaparken i Uppsala. Roland Persson bemålade bronsskulptur består av hundratals avgjutna objekt, bl a ett skåp från Linnés Botanicum som Carl von Linné använde som herbarium, jättenäckrosen Victoria amazonica från Bergianska trädgården och en stor mängd föremål, små insekter, fiskar, en mås, stenar, snäckor, gamla böcker, en svan, några pappersark, en mängd kaktusar, fåglar o s v.
 
ELISABETH FAGERSTEDT Museichef/curator


[1] Roland Persson är född 1963 i Hudiksvall och bor i Stockholm. Han är utbildad vi Konsthögskolan i Umeå och har en mängd utställningar och offentliga uppdrag bland sina meriter, t ex entrén till tunnelbanan vid Sergels torg i Stockholm 2006.