In Opposition . Per Kesselmar och Matthias van Arkel i Botkyrka konsthall 2003

Kommentera

In Opposition . Per Kesselmar och Matthias van Arkel i Botkyrka konsthall 2003

IN OPPOSITION
18/12 2002 – 29/1 2003
 
U
tställningen IN OPPOSITION i Botkyrka konsthall med Per Kesselmar och Matthias van Arkel. har undertiteln målningar och rum och handlar på ett sätt om målerisk och arkitektonisk gestaltning.
 
Den väcker också frågor om måleriets roll i samtidskonsten. Associeras måleriet mer till tradition och stagnation än till förnyelse? Finns det utmaningar och utvecklingsmöjligheter för unga konstnärer inom genren idag?
 
För utställningen har Matthias van Arkel producerat ett nytt verk. Han har tidigare visat målningar som har en rumslig utsträckning långt utöver en traditionell duk eller pannå. Matthias målningar inkorporeras och påverkar rum och arkitektur. Hundratals liter oljefärg brer ut sig över golv, väggar och tak i skiftande färgkonstellationer och överraskande texturer. Han applicerar färgen på underlaget med hjälp av press- och gnuggtekniker eller palettknivar.
 
Verket Bedroom som premiärvisas i Botkyrka konsthall bygger på ett omvänt koncept. Med måleriet som utgångspunkt har Matthias skapat ett rum. Rummet har anspråk på ideala och optimala proportioner och förhållanden som anpassats till målningen. Målningen blir ett påtagligt arkitektoniskt element, ett tredimensionellt material med skulpturala allusioner. Färgen är påtaglig och fysisk och skapar i sig en genomgripande, stark rumslig upplevelse.
 
I kontrast mot Matthias holism och starka tilltal framstår Per Kesselmars målningar som en serie upprepade viskningar. Tyst och stilla, med en oerhört subtil och finkänslig placering i rummet, visar han sina nya verk. Samtliga målningar förefaller att vara närmast monokroma målningar. Verken Widescreens liknar tomma filmdukar där själva filmen, projektionen, saknas. Men i ett stillsamt tempo växer målningarna fram. De ”framkallas” genom perceptionen, ljusreflektioner, ljussättningen och ett mycket subtilt laborerande med färgens ytterst minimala gränser. I Donald Judds anda använder Per metaller och semi-skulpturala objekt befinner sig i gränslandet mot upplösning och tycks framkalla ett måleri som skenbart uppstår på näthinnan istället för på väggen.
 
Två konstnärer som vill utveckla genren ”måleri” på skilda sätt. I båda fallen är rummet och rumsuppfattningen en viktig faktor. Duken har ingen självklar funktion.
 
            Elisabeth Fagerstedt
         Konsthallschef/curator

         Botkyrka konsthall